mellantvabron

Sittandes på knä med hinken mellan benen och smuts på näsan tillrede jag lite mursmet. Solen stekte mig och svetten rann. Håret klippade sig fast i pannan och smeten blev inte aldrig bra. För mycket vatten. För lite vatten. För mycket vatten. Ur ögonvrån ser jag då en gammal gubbe komma gåendes med en handrullator ( jag kallar dem handrullator, ingen motor). Jag suckar för mig själv, orkar verkligen inte med någon tjatande gnällspik nu såhär på eftermiddagen. Usch. Gubben stannar jämter mig och tittar ner på mig. Jag tittar upp.
- Jag tycker ni är väldigt duktiga, säger Gubben.
Sen lunkar han i väg lutandes mot sin handrullator. Vilken trevlig gubbe tänker jag för mig själv och ägnar mig igen åt smeten. Den är nu perfekt. Perfekt med vatten. Solen värmer och snart är det fikarast.
Vilken trevlig gubbe.

/v

Appropå anekdoter så fanns det på Skolgårda en vakmästare som alla kallade för Stinsen. Han gick jämnt runt och tittade på alla klockor som om han hade ett tåg att passa, därav smeknamnet Stinsen. Varje onsdag när vi satt och spelade sjutton-fyra bakom gymnastiksalen kom han alltid bort till oss och tjatade. Han pratade om sin gamla mamma som bodde i en gammal tvättstuga i Hamburg, om tågstationer i Ukraina och diverse andra värdsliga ting. Men en onsdag dök inte våran kära vaktmästare upp. Han var försvunnen visade det sig sedan. När vi sedan slutade skolan flera månader senare fick vi reda på att han flytt landet med "flötiga Ida" , tanten som jobbade i köket. De hade tagit ångarn till Nigeria där Stinsen hade arrenderat värdshuset  "sneda pitten". En lyxbordell för västerländska gamla tanter. Så det kan gå.


/ V