Trösterikt

Och på tal om helgen med den blodspyende hunden: en sak tröstade mig mitt i all misär.
Det är inte jag, utan Martin som får barn i dagarna. Det är inte jag utan Martin som kan se fram emot vakna nätter och klet på golven. Jag kunde lämna ifrån mig hunden och casha in, Martin har åratal av det där framför sig.

En tröst.

/Kalle

Kommentarer
Postat av: Martin

Men Martin är full av förtröstan.

Han sover ändock inte.

2008-03-16 @ 23:16:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0