mellantvabron

Ångesten rider mig.
Medan de andra klipper och klistrar i sina färdiga alster börjar jag rita upp min redigeringsuppgift.
Martin och Victor är klara sedan länge. Victor är hysterisk och skriker. Ibland ställer han sig upp, går fram till mig och ställer sig alldeles intill, så att jag kan känna hans paket mot axeln. Och så väser han något, typ tsatziki, i mitt öra, och rister med hela kroppen. Paketet rör sig mot axeln och det luktar skaldjur ur hans mun.
Martin skrattar, säger "AAAHAHA!", och pekar mot inget särskilt, tar sig för pannan och böjer sig fram, bankar sig på knäna.
Tina låtsas gråta bredvid.
Micha stönar "AMÄH!"

Och jag ritar stilla upp min sida, den som skulle varit klar för länge sedan, och biter ihop så hårt jag kan. Ignorerar galenskapen. Tänker på arbetsro, som var så viktigt i grundskolan. Lärarna vårdade den som ett ömt ägg.
Den finns inte mer. Inget respekterar den längre. Den var en fin tanke, som kommunismen.
Bara väldigt unga människor ägnar sig åt den numer.

/Kalle